Källa: Transtrands skola, Torleif Styffe, NWT 17 april 2004
I texten nämns bl.a:
P467 Emil Ekblom, min morfars farfars bror, och hans son
P2880 Ivan Ekblom.
Transtrands skola
Högt uppe på en platå just söder om Likenäs by ligger Transtrands skola, gedigen och stabilt byggd i sten, en kulturens högborg i området. Den stora byggnaden är väl synlig nerifrån väg 62, och utsikten från höjden där skolan ligger är imponerande i riktning mot Likenäs och Branäsbackarna.
Dagens skola i Transtrand
Själva det upphöjda läget, det gedigna i själva skolbyggnaden, det glada stimmet på skolgården och det tämligen höga och stabila elevantalet har gjort att det plötsliga nedläggningshotet mot skolan blev chockartat och ännu känns lite overkligt för många. Förslaget från Barn- och utbildningsnämnden i Torsby kommun har samlat bygdens folk till kraftiga protester. Uppslutningen kring skolan är total.
Trots de mörka molnen är ännu inte hoppet ute. Möjligheten finns än att skolan nästa år kan bli föremål för 140-årsfirande. 1865 stod det första skolhuset i Transtrand klart.
När 1842 års folkskolestadga kom med påbud om obligatorisk skolgång, låg norra Värmland redan bra till då det gällde undervisning. De olika socknarna hade då lärare anställda - dessa tidiga pedagoger klagade dock på att det var brist på elever. Folket levde enligt en lärare som nomader just med tanke på att de i flera månader höll till i de avlägsna sätrarna. I övrigt var det mycket gott om barn i de olika skolrotarna, mångdubbelt fler än i dag.
Fram till mitten av 1800-talet bedrevs undervisningen i de olika hemmen, i den så kallade nösstugga, som var bondgårdarnas finrum, men 1850 kom ett kungligt dekret som stadgade att "tjänliga rum till skolhus" skulle finnas. I Dalby socken föreslogs då fyra skolhusbyggen - i Hole, Branäs, Likenäs och Backa - men planerna kom att ändras några gånger.
Den 15 juni 1862 beslöt sockenstämman föreslå församlingen att bygga ett skolhus i varje läslag inom två år. Uppdraget löd: "Hvarje skolhus skall hafva skolrum, kök och förstuga, bänkar bord och bokskåp; likaledes vedbod och hemlighus." Sockenbibliotek tillhörande skolväsendet skulle också finnas. Detta innebar förstås stora ekonomiska påfrestningar för socknen, och de sex (tidigare sju) läslagen slogs ihop till fem under året. Platser för skolhusbyggen bestämdes till Skyllbäck och Holemon i Sysslebäck, Skansheden i Persby samt Likenäs och Backa.
Så kom då byggena igång 1863, men skolhuset som skulle ha byggts på Skansheden hamnade i stället i Norra Branäs, och Likenäs skolhus placerades något söder om den södra hemmansgränsen, det vill säga i Norra Transtrand.
Skolhusen i Transtrand och Hole skulle inrymma bostäder åt två lärare, och 1865 anslog kommunalstämman pengar till övervåning för detta ändamål. Skolstyrelsens protokoll från den 8 oktober 1865 berättar att bara vissa mindre arbeten som målning och tapetsering återstod. "Plantering och jordland" skulle också finnas vid skolhusen.
Transtrands första skolhus från 1865.
Transtrands skola blev genast en viktig samlingspunkt för bygden. Redan det första året var det dessa nya lokaler som man - säkert med stolthet - upplät till middag och bal, då en av traktens stora begivenheter gick av stapeln, nämligen tävlingen mellan Dalby och Fryksände skarpskyttekårer. Allt var mycket högtidligt. Middagen föregicks av exercis vid kyrkan, och man anar att den driftige löjtnant Edgren i Vingäng låg bakom arrangemanget.
I skolhusets ungdom växte sig väckelserörelsen stark i bygden, och det var naturligt att lokalerna användes för religiösa möten. På 1880-talet uppstod en väckelse, som hade sina rötter i Amerika. och som påminde om den s k predikosjukan, där mötesdeltagarna kom i extas på sammankomsterna och helt levde för rörelsen. Hembygdsforskaren Lars Bäckvall, själv från Transtrand, har berättat: "Ola-Karin såg änglar i Transtrands skolhus och hoppade över bänkar för att försöka ta dem. En predikant skrev: 'Vi blevo så uppfyllda av Gud, att vi inte hade mycket med denna världen att skaffa'."
1909 var Transtrands skola urväxt och en tillbyggnad gjordes, eller rättare sagt, den gamla skolan byggdes in i den nya.
Skolan i Transtrand 1911-1925.
1928 (enligt annan källa 1926) var det åter dags. Då byggde man om skolan i samband med att en särskild lärarbostad uppfördes. De gamla bostadslokalerna i skolhuset gjordes om till skolsal, bibliotek, kapprum och skolkök. Under krigsåren lade militären beslag på skolans övervåning, och en del av undervisningen fick flyttas till lärarbostaden.
Skolan från 1920-talet fram till 1952.
Den nya moderna skolbyggnad som används än i dag blev byggd 1953 och tillbyggd och klar för inflyttning 1959.
Den förste läraren på skolan var Emil Ekblom, som dessutom blev församlingens klockare. Redan 1860, medan undervisningen ännu försiggick i hemmiljöer, anställdes han för en årslön av 350 riksdaler plus vissa tillägg. Denne Ekblom startade på 1860-talet (efter 1865) en nykterhetsförening för barn på Transtrands skola. Detta var långt innan IOGT nådde vårt land, och man kan förvånas över att en sådan förening över huvud taget skulle behövas.
Emil Ekblom efterträddes både som lärare och klockare av sin son Ivan. Deras sammanlagda tjänstgöringstid på skolan sträckte sig över många år. Ivan Ekblom var en duktig musiker som komponerade stycken för orgel och piano. Han skrev bland annat en högtidlig kantat som framfördes vid invigningen av Dalby kyrka 1928. Lika högtidlig text till detta stycke skrevs av dåvarande Karlstadsbiskopen Eklund. Den artistiskt lagde Ivan Ekblom gav också ut en kursplan för frihandsteckning.
När Ekblom - av allt att döma den äldre - i sin ungdom var ute på friarstråt en natt hade han oturen att ramla ner i en rävgrop på gården där den åtrådda bodde. En orsak till fadäsen var att han hade dålig syn, och glasögonen tycks inte ha hjälpt nämnvärt i mörkret. På morgonen kom flickans fader ut för att vittja gropen. Han blev mycket förvånad över vad han fick se och ropade: "Kom och titta, vi har fått en räv med glasögon." Det hela fick ändå ett lyckligt slut, för den närsynte klockaren blev måg på gården.
Gamle Ekblom blev också utsatt för ett spratt som visar att tiderna ändå inte förändrats så mycket. Några elever hade slagit sönder en fönsterruta på skolan och ingen ville ta på sig skulden. Ekblom tjatade på dem att de skyldiga måste se till att sätta i en ny ruta, och varje dag stötte han demonstrativt sin käpp genom det gapande hålet där glaset suttit. En natt smög sig de skyldiga eleverna till skolan och satte i glasrutan utan lärarens vetskap. På morgonen kom Ekblom sin vana trogen och stötte med käppen i det han trodde var en tom fönsterbåge. Följden blev att han krossade den nyss insatta rutan.
Många av lärarna blev kända profiler i bygden. Carl Ceander Ernfors, som efterträdde Ekblomarna, lämnade efter några år över till den mångkunnige Thure Bengtsson. Denne hallänning satte det svårslagna rekordet med 50 år som församlingens kantor, och sammanlagt spelade han på 54 julottor i Dalby kyrka. Han var också duktig fotograf och sysslade bland annat med bokbinderi och frimärkssamlande. Thure var också överlärare i Dalby kommun i många år.
Per-Erik Hämquist från Transtrand var lärare i Transtrand i 36 år med början 1959. I många av dessa år tjänstgjorde han som tillsynslärare. Bortsett från de få år Ernfors innehade tjänsten var det dessa fyra - Ekblomarna, Thure Bengtsson och Per-Erik Hämquist - som skötte "överlärarsysslan" i Transtrand under en mer än hundratrettioårig period! Detta tyder på att skolan varit en god arbetsplats. Per-Erik Hämquist efterträddes av Eva Nordqvist, som sedan var platschef fram till dess att tiderna förändrades så, att platscheferna ersattes av arbetslag, där alla eller ingen bestämmer.
Andra lärare som genom många tjänsteår och goda pedagogiska gärningar har sina namn förknippade med skolan är Anna Johnsson, Margit Gergård, Gertrud Dahlin, Bibbi Persson, Svea Olsson och Erika Nordqvist. Uppräkningen skulle förstås kunna göras betydligt längre än så.
Skolan har genom åren haft en markerad kulturprofil, där eleverna sporrats till fina framträdanden i olika sammanhang. En tidig pådrivare på detta område var Margit Gergård, som var den som införde skolresor, och för att få råd med dessa arrangerade fester där skolbarnen skötte underhållningen. Hon komponerade också sånger som hamnade i skolsångböckerna.
Speciellt Luciafesterna har blivit omtyckta och omtalade föreställningar med fin musikunderhållning (bland annat med hjälp av musikskolans lärare) och med uppskattade små pjäser som författats av Per-Erik Hämqvist. Även i kommunens skrivartävlingar har eleverna utmärkt sig.
Mycket mer skulle kunna berättas. Många år av skolhistoria finns uppe på skolplatån strax söder om byn Likenäs. Illa för bygden vore det om denna historia skulle avbrytas år 2004. Alla hoppas på 140-årsjubileum nästa år, och sedan kan man ju börja planera hur man på ett storslaget sätt firar en anrik skola som fyller 150 år.
Torleif Styffe
Källa: Transtrands skola, Torleif Styffe, NWT 17 april 2004