Hon har upplevat mycket under sitt liv, 84-
åriga f.d. sjuksköterskan Anna Johansson i Karlskoga. Hon har arbetat inom sjukvården i
både Sverige, Norge och Amerika bland både vita och färgade. Nu bor hon sedan 11
tillbaka i en trevlig liten pensionärslägenhet vid Spelgatan i Karlskoga. Hon bor där
tillsammans med sina blommor, böcker och minnen. Vital och pigg är hon och sköter
själv sitt hushåll med undantag av att hon har hjälp med städning tre timmar i veckan
av en hemsamarit.
Fröken Johansson är född i Villingsberg. I unga år utbildade hon sig till
sjuksköterska i Strängnäs. Sin första anställning hade hon vid ett sjukhus i Uppsala.
Hon arbetade sedan vid mentalsjukhus i Trondheim och Oslo.
När hon var 35 år gammal reste hon till Amerika. Det var
en gammal dröm, som hon därmed realiserade tack vare, att hon hade släktingar
"däröver".
Efter att en tid ha arbetat på ett mentalsjukhus i Pittsburg och sedan i privatvård, kom
fröken Johansson som sköterska till Frälsningsarméns räddningshem för ogifta mödrar
och barn. |
Fröken Anna Johansson har många dyrgriper i sitt hem, både möbler, som är
förnämligt arvegods, och föremål, som är minnessaker. Här visar hon upp ett minne
från Amerika- tiden, ett fotografi, som återger bilden av henne själv tillsammans med
två skyddslingar på räddnings hemmet.
|
o 15-ÅRIG MOR
28 mödrar och 40 barn fanns det vid hemmet. Det var både vita och svarta
flickor, som togs emot där. Det var många beklämmande öden, som fröken Johansson här
fick en inblick i.
- Jag minns, säger fröken Johansson, att vi hade en svart flicka, som hade
en sex månaders baby, när hon själv endast var 15 år. En vit flicka var ännu yngre,
när hon första gången blev mor. Hon hade en 11 månaders baby, när hon var
15 år.
Barnen placerades ut i familjer, om mödrarna inte hade någon möjlighet att ta hand om
dem. Papporna var sällan med i bilden.
- Hur reagerade flickorna, när deras barn lämnades bort?
- För de flesta var det mycket svårt att lämna barnen ifrån sig. De kunde
aldrig vara närvarande vid det tillfället.
o PRIVATSKÖTERSKA
Fröken Johansson var även privatsköterska i familjer under tiden i Amerika
. Sedan hon återvänt till Sverige, arbetade hon på ett privat mentalsjukhus i Småland
i tio år. Också där blev hon vittne till mycken tragik. Svårast var det, säger hon,
med självmordskandidaterna. Ibland lyckades personalen förhindra de sjuka från att
begå den förtvivlade handlingen. Dock |
inte alltid. Sedan fröken Johansson återvänt till
Karlskoga, arbetade hon i privatvård, men hon vikarierade även på mentalsjuk hus, bl.a.
på Ulleberg utanför Karlstad.
Nu har hon givetvis med ålderns rätt dragit sig tillbaks från
sjukvårdsarbetet. Hon trivs i sin lilla lägenhet, där hon pysslar om sina blommor och
för övrigt läser en hel del. Hon tycker om böcker av Runa, Leonard Strömberg, Birgit
Sparre, Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöf, och Zacharias Topelius. Av den sistnämnde
författarens arbeten älskar hon mest Fältskärns berättelser. Hon har en välförsedd
bokhylla, där älsklingsförfattarna är representerade.
o 315 HERRSTRUMPOR
Hon stickar också. Sedan juni månad 1960 har hon stickat 315 par
herrstrumpor och många par pojkstrumpor. Många par strumpor ger hon bort i julklapp, och
många stickar hon åt släktingar. När fröken Johansson får möjlighet därtill,
besöker hon Frälsningsarméns sammankomster. Hon har tillhört Armén sedan 1907.
Fröken Johansson trivs mycket bra med grannarna vid Spelgatan. Men hon har ett
önskemål. Det borde finnas något samlingsrum vid dessa pensionärsbostäder. Det skulle
vara mycket trevligt, om hyres gästerna där hade någonstans att träffas.
GIL |