P158 Nils Ersson

 min mormors mormors far
f 1821-10-30 i Sibbo  † 1892-01-01 i Utterbäck  (personakt)

  
I husförhör Karlskoga mellan åren 1851-85 finns noteringen:
  
  52 pl. för slagsmål vägafridsbrott o vanvördnad mot Domstol.

Brukaren Nils Ersson från Sibbo, 30 år, befinner sig någon gång under sommaren i Skogskärr. Han är antagligen på väg till Kristinehamn i sällskap med tre andra. Vid en källa invid landsvägen, antastar han bergsmansdottern Maja Olsdotter från Skogskärr, som är där för att hämta vatten.

Andra personer som förekommer:

  • Erik Olsson, Majas bror
  • Drängen Gustaf Andersson i Bottorp
  • Pigan Maria Lisa Andersdotter i Högberg
  • Drängen Nils Nilsson i Forsnäs - Nils sällskap
  • Carl Jansson i Bohult - Nils sällskap
  • Anders Anderssons minderårige "stjufson" Erik Gunnarsson i Forsnäs - Nils sällskap
  • Carolina Nilsdotter - Nils svägerska
  • Länsmannen Bergsfogden Köhler

  

  


Skogskärr, ca 1,5 km väster om Högåsen. Något decennium senare, korsar järnvägen landsvägen här. Den här landsvägen var dåtidens "E18" mot Kristinehamn.

Tack Landsarkivet i Uppsala som letade upp originalet.
  
Ett STORT TACK till Håkan Karlsson som tolkat texten.


  

Karlskoga häradsrätt Dombok AIa:87 och AIa:88

1851 den 10 November - AIa:87 No 144
  
S. D. (=samma dag). Till Tinget hade Bergsmansdottern Maja Olsdotter i Skogskärr instämt Brukaren Nils Ersson i Sibbo med påstående om answar å honom för det han skall någon dag sistlidne sommaren å Allänna vägen wid Skogskärr oqvädat och på annat sätt förnärmat Maja Olsdotter. Och inställde sig vid upprop Kden (kärande) genom befullmäktigat Ombud broder Erik Olsson, samt Sden (svarande) personligen, uppgifvande åt Erik Olsson, att då Maja Olsdotter vid omstämde tillfället infunnit sig till vid en bredvid allmänna vägen wid Skogskärr warande Källa för att der hemta watten, hade Sden som jemte twå eller tre andra personer, befunnit sig vid samma Källa under vägran att låta Maja Olsdotter hemta watten mot henne utsänt i oqvädes ord samt fattat tag uti henne och uppdragit henne påhafte kläder, hwarjemte Sden slagit watten i ansigtet på Maja Olsdotter och äfwen på andra sätt förnärmat henne.

Sden å sin sida uppgaf, att så wäl Maja Olsdotter som Sden vid omstämda tillfälle haft flere personer i sällskap med sig, emellan hwilka twist uppstått om whem som skulle först taga watten ur Källan, samt att Maja Olsdotter dervid slagit watten i ansigtet på Sden, hwilket föranlett honom att med henne förfara på samma sätt, som förnekade att han i öfrigt på något sätt förfördelat Maja Olsdotter.

Erik Olsson tillkännagaf herefter att han till wittnen instämt Drängen Gustaf Andersson i Bottorp och Pigan Maria Lisa Andersdotter i Högberg af hwilka endast den förstnämnde war tillstädes, hwaremot Maja Lisa Andersdotter afgifwit följande en så lydande skriftliga vittnesattest: Litt Bröd som upplästes, hwarefter Gustaf Andersson, mot hwilken jäf ej uppgafs eller kunde utrönas, fick aflägga wittnesed warnades för missbruk der af och berättade i öfwerensstämmelse med följande skriftliga vittnesmål, som wittnet ingaf sedan muntlig berättelse blivit detsamma affordrad.

  

Litt Krok

som upplästes och widhölls af wittnet, hwarefter Sden, som på fråga uppgaf att personer, hwilka han wid ifrågawarande tillfälle haft i sitt sällskap warit Drängen Nils Nilsson i Forsnäs och Carl Jansson i Bohult samt Anders Anderssons i Forsnäs stjufson minderårige Erik Gunnarson och Sdens swägersta Carolina Nilsdotter, påstod att det warit Kde Ombudet Erik Olsson som warit wållande till det ifrågawarande uppträdet, enär han, som vid tillfället befunnit sig uti ett stall nära Källan, derifrån utfarit i oqvädesord emot Swaranden och hans kamrater, dertill denne Erik nekade.

Sedan wittnet Gustaf Andersson härefter fordrat ersättning för sin inställelse, anmälde Länsmannen Bergsfogden Köhler, som war vid Kden tillstädes, dit han fann sig föranlåten att mot Sden föra talan å tjenstens wägnar, enär Maja Olsdotters ofredande skulle ägt rum på Allmänna wägen, anhållande Bergsfogden om uppskof för flere wittnens påkallande, den Sden äfwen instämde under yrkande om ansvar å så wäl Maja Olsdotter som å Erik Olsson för det de skulle vid ifrågavarande tillfället oqvädat Sden samt att Maria Olsdotter måtte warda ålagd att personligen sig inställa å nästa Ting. Och blev höreswar den 23 Dec.

Afsagdt

Målets vidare handläggning uppskjutes till 5 Rättegångsdagen af nästa Laga Ting i Häradet, då Erik Olsson och Maja Olsdotter samt Nils Ersson skola wid wite af 6 Rs 32 S Banco för dem hwar jemte Bergsfogden Köhler sig inställa, och dertill så wäl denne sednare som öfriga? äga inkalla de personer, som de wilja hafwa i saken hörde.

  

1852 den 17 april - AIa:88 No 139
  
S. D. (=samma dag) I Länsmannen Bergsfogden Köhlers närwaro företogs åter ifrån förra Tinget under No 144 i då förda Dombok uppskjutna målet emellan Maja Olsdotter i Skogskärr, Kde, samt Nils Ersson i Sibbo, Swarande, angående ofredande å Allmän wäg, i hwilket mål Bergsfogden Köhler anmält sig att å tjenstens vägnar mot Svaranden föra talan för wägfridsbrott; Och vore härvid parterna samt Maja Olsdotters broder Erik Olsson personligen tillstädes, äfwensom af Bergsfogden Köhler inkallade wittnet Maria Lisa Andersdotter i Högberg, som ojäfvig lemnad och befunnen fick aflägga wittnesed, warnades för missbruk deraf och berättade att i öfwerensstämmelse med den av henne afgifna uti förra Tingets Protkoll intagna attest med tillägg, att vittnet med fullkomlig wisshet sett, att det warit Svaranden som slog vatten i ansigtet på Maja Olsdotter och med händerna gned henne i ansigtet, hwaremot vittnet ej kunde uppgifwa huruvida det varit han eller någon af hans sällskap som fattat uti och uppdragit kläderna på Maja Olsdotter, när alla omringat henne och fört owäsende, derunder vittnet bland annat hört Sden lofwa de öfriga betalning, om de ville föra Maja Olsdotters vattenså med sig till Christinehamn, hwilket dock ej skett, emedan den ansetts vara för tung.

Uppläst och erkändt af wittnet, som fordrade ersättning för sin inställelse, med hwarefter Bergsfogden Köhler öfwerlemnade målet till Härads Rättens pröfning med yrkande om ansvar å Sden dertill denne med största fräckhet svarade med att fråga Domhafwanden om det vore vite på att vattna sina hästar wid Källan”, hwilket gaf Bergsfogden anledning att ytterligare yrka ansvar å honom för vanwördnad mot domsluten.

   Wid Tingets avslutande den 11 Juni 1852 blef efter öfwerläggning afkunnat

Utslag

Enär Sden Nils Ersson genom de afhörda vittnenas berättelser är lagligen wunnen, att hafwa någon dag sistlidne sommar å Allmänna wägen vid Skogskärr öfverfallit Målsäganden Maria Olsdotter och derwid dels kastat vatten ur en vattenså i ansigtet på henne och dels med sådant gnidit skurit henne i ögonen, hwilken Nils Erssons åtjärd ej kan annorlunda anses än som ett ofredande och wåldsamt öfverfallande på allmän wäg, men deremot inte visat att han af Maria Olsdotter eller hennes broder Erik Olsson blifvit på något sätt ofredad i följd heraf desse warde från ansvar i målet frikände; Ty xxx war HR, jemlikt 21 cap. 7§ och 35 cap. 3§ MB. rättwist fälla Nils Ersson att böta för det wåldsamma förfarandet liksom för att slag utan åkomma, 6 mark med 24 S. och för vägafridsbrott 40 Daler med 13 Rs 16 S tillsammans 13 Rs 40 S Banco.

Skolande härförutan Nils Ersson som wanwördeligen mot Domsluten sig uppfört, ty jemlikt 14 cap. 7§ RB. böta 10 Daler med 3 Rs 16 S. Banco och åligga honom att godtgöra Maria Olsdotters i saken hafde Kostnader med 6 Rs 32 S, äfwensom att för deras inställelse ersätta de afhörde wittnen och i sådant afseende utgifwa till Gustaf Andersson i Bottorp och Maria Lisa Andersdotter i Högberg 2 Rs Banco till hwardera.