Bergsmansgården i Aggerud med anor från 1580-talet. Drivs och underhålls
av Karlskoga Bergslags Hembygdsförening.
Bergsmansgård av parstugetyp. Enligt Bengt W:son Carlgren skall den ha byggts
i slutet av 1600-talet av bergsmannen och nämndemannen
P516 Nils Arvidsson som föddes 1625
och dog 1708.
Tingsställe 1694-1707.
Manbyggnaden är uppförd i två våningar och inrymmer på nedre botten
storstuga, dagligstuga, kökskammare, kök och skafferi (mjölkkammare), en
trappa upp »gång, festsal eller »helgdagsstuga» samt finkammare och
klädkammare.
Gården inköptes 1934 av Karlskoga bergslags hembygdsförening och renoverades
under ledning av länsarkitekten Olov Stylin, Örebro. Den invigdes för sitt
ändamål av landshövding Bror C. Hasselrot den 26 juli 1936.
Militär förläggningsplats 1939-1945.
Karlskoga bergslag
förr och nu, 1956
Ur Karlskoga hembygdsgårds,
Aggerud, krönika
Av Professor OSKAR CARLGREN
Karlskoga 1941
Finns att låna på biblioteket i
Karlskoga
Bland andra gårdar omnämnes kronogodset Aggerud, enligt 1606 års jordebok förut ett kyrkogods, »en gård med god åker och 5 tunnors utsäde, äng till 14 lass hö, en humlegård, godt fiske, mulbete och utrymme.»
Gården var inte så liten. 1626 redovisas för Aggerud: 3 hästar, 5 oxar, 1 tjur, 18 kor, 10 stutar, 7 kvigor, 14 får och 12 svin.
Som kronans åbo levde där en bergsman, Olof Månsson (eller Olof Skräddare), som antagligen var född på 1550-60 talet.
Han fick från och med 1585 årligen erlägga bl.a. 10, 1625 12 Lispund osmundjärn till Kronan.
Han var även fjärdingsman, i själva verket Karlskogas första länsman, även om han inte hade någon fullmakt - i ett tingsprotokoll 1631 kallas han »gamble Ländzmannen». Olof omtalas för övrigt flera gånger i Karlskogas krönika bl.a. i ett brev från 1590, då Arvid i Brickegården och Olof fick samma friheter med deras körslor av stavrumsved som andra deras vederlikar i Värmland. Olof levde ännu 1635, då han var vittne och god man vid utläggning av en rågångsskillnad, men var då mycket gammal.
Ett utvalt
stycke från Karlskoga bergslag 1988
Så gick gårdarna
i arv i 1600-talets Karlskoga
Av Kathleen Hedberg
Ehuru detta system gjorde möjligheten till konflikter större, bidrog det till att behålla jorden inom släkten, vilket uppgörelsen i Aggerud visar. Aggerud, nämnt som nybygge i början på 1540- talet, beskriv 1583 som "en gård med god åker".
P815 Olof Månsson, också känd som Olof Skräddare, och hans hushåll var de enda som brukade och bebodde Aggerud fram till 1626. Mellan 1626 och 1642 började hemmanet delas mellan Olofs barn.
P816 Olof Olofsson, Olof Månssons äldste son, fanns i Aggerud till 1628, då han tog upp nytt land i Nytorp. Två av Olof Månssons andra söner,
P819 Anders Olofsson och
P820 Per Olofsson, är upptagna som familjeöverhuvuden i Aggerud i skattelängderna för 1642-1656. Sonen
P817 Erik Olofsson/Olai, bodde i Aggerud men brukade inte jord. Han studerade och var kanske präst. Han var inte gift, och varken han eller brodern Anders hade barn. Olof Månssons döttrar gifte sig alla och flyttade till andra platser, två utom församlingen och en till Brickegården. Under den första och andra generationen förekom ingen dispyt beträffande jord och arv.
Bilden förändrades under senare delen av århundradet. Anders och Erik var barnlösa, men Per Olofsson hade en son och fem döttrar. Det var inte lika lätt att få jord för dessa som för den föregående generationen. Tre av döttrarna gifte sig och hade sina män med sig i Aggerud under någon tid. En annan dotter stannade kvar i byn, ogift. Av allt att döma gifte sig inte heller Per Olofssons son. I varje fall var han utan barn. Han fanns i Aggerud så sent som 1673 men försvinner sedan ur handlingarna.
Kring 1660 gav den mark, som en gång födde endast ett hushåll, bärgning åt fyra familjer, såväl som ett barnlöst par, tre ogifta vuxna och möjligen änkor och barn, som inte förekommer i längderna. 1669 fick rättens ledamöter i uppdrag att bestämma vilka som skulle bli kvar i Aggerud och vilka som skulle ge sig av därifrån - för mycket folk bodde där.
En som bodde i Aggerud kring 1660 var en nykomling. Det var
P516 Nils Arvidsson,
son till Olof Månssons dotter
P515 Gunilla, som hade ingått giftermål och flyttat till Brickegården. Nils Arvidsson hade arvsrätt till Aggerud genom sin mor. Nils och hans kusin
P1058 Olof Östensson, som var son till Olof Månssons dotter
P821 Sigrid, boende i Strand, började den mödosamma processen med att tillägna sig arvsrättigheterna från Olof Månssons alla andra ättlingar. Denna process tog 30 år och inneslöt ett stort antal besvär hos domstolen. 1697 lyckades slutligen Nils Arvidsson få rätten till 2/3 av Aggerud, medan Olof Östensson hade förvärvat 1/3.
39
Det ser ut som om skälet till att Per Olofsson slutligen förlorade sitt innehav i Aggerud var att han inte förmådde sköta jorden på ett tillfredsställande sätt. Oskar Carlgren, som skrivit om Aggerud, säger att "Per Persson och hans systrars män och särskilt mågar synes ej ha varit något driftiga karlar, då de snart råka i skuld och pantsätta sina arvdelar i Aggerud". 1686 klagade tre av Per Olofssons döttrar vid rätten att deras mågar hade satt dem i skuld och krävde att deras svåger Anders Andersson från Närke skulle köpa deras andelar i Aggerud.40 De gjorde gällande att den dystra situationen hade uppstått på grund av deras "svaga lägenhet och enkestånd" och att deras svärsöner inte varit dem till någon hjälp, eftersom de inte var arbetsamma under sina unga och starka år, då de borde ha förbättrat hemmanet och betalat skulden, utan i stället låtit egendomen försämras och belastat den med mer skuld.
41 Om detta hade hänt i England, skulle jorden antagligen köpts upp av någon oskyld. I Karlskoga begärde däremot rätten att andra medlemmar av släkten skulle lösa in lotterna. Detta gav Nils Arvidsson och Olof Östensson möjlighet att förvärva Aggerud, eftersom de var ättlingar till den ur ursprunglige ägaren Olof Månsson och hade ärvt rätten till jorden.
