V Å R E N   1 9 4 3

av Nils Bergius
Tidigare publicerad i Karlskoga Bergslag 1985

  

Mars 1942 hade varit rekordkall och torr med en minimitemperatur på i genomsnitt –15 grader. Hur annorlunda blev inte våren 1943! Efter de kalla vinternätterna och de klara vinterdagarna med sina röda gryningsstrimmor i öster och skorstensrökar som stod som stelnade utrops-tecken över stugorna så kom de första vår-tecknen. Så tidigt, så plötsligt. Redan den 21 februari hördes lärkans jublande drillar över över Brickegårdens ännu delvis snötäckta åkrar i

den svaga sluttningen ner mot Svartälven och över Bofors skjutfält. Och som om det inte var nog sågs staren samma dag i Strömtorp. I sanning svängde en fe sitt trollspö över vår gråa tillvaro denna senvinter! Tyskarna hade kapitulerat vid Stalingrad den 22 februari och som ett tecken i skyn såg pappa den 24 februari åtta tranor flyga i V-formering mot norr. Nätterna var fortfarande kalla men solen och dagsmejan tärde på snön under dagarna.

  

Storm - vårtecken Den 2 mars drog en orkanliknande storm fram över Karlskoga-trakten och stora delar av Mellan-Sverige. I Bofors blev 600 hushåll utan ström och stormfälld skog skulle för lång tid framöver skapa allvarlig brist på skogshuggare. Dagen före hade isen på Möckeln tillfälligt gått upp och stormen vräkte nu isflak ett långt stycke upp på Sandtorpsudden. Ett kärt vårtecken anmälde sig den 7 mars. Med sin gråblå fjäderdräkt, sin gröna halsfläck och sitt mjuka kutter var skogsduvan en välkommen gäst på vår gård. Och dagen efter var myggen framme och dansade. Stackmyrorna tittade också fram. Nätterna var fortfarande kalla men dagsmejan tärde på snön under dagarna. Det porlande vattnet i Svartälvens fåra hade tillsammans med solgasset gjort iskanterna spröda och porösa. Framför viken nedanför Forslunds såg isen fort-

farande gångbar och pappa satte ut ståndkrok där. Den agnades med mört. En söndagsmorgon var reven utdragen: en gädda hade svalt mörten och satt fast. Pappa tog den av kroken och tog sen isbillen för att hugga upp ett nytt hål lite längre ut i älven. Jag hade följt med ut på isen för att ta hand om gäddan. Pappa lyfte armen till ett hugg och jag såg redskapet av smidesjärn sjunka genom isen, fortsätta genom det uppkomna hålet och försvinna. Snopna stod vi och stirrade på vattnet som kluckade i hålet, men isbillen var och förblev borta. Dagsmejan hade tärt mer på isen än vi haft anledning att förmoda. Längst upp på isbillens träskaft fanns ett snöre att trä in handen i , men pappa hade försummat detta. Vi tog oss omgående in till stranden igen.

  

Vårbyk Den 17 mars kunde jag läsa i tidningen att det nya nämndhuset nu tagits i bruk. På fredags-kvällen samma vecka blev jag tillsagd att bära in ved till tvättstugan och bära upp vatten från älven till bykgrytan. Snön hade nu helt lenat bort från älvbrinken, tussilagon bredde ut sina gula blommor i mattor bland det vissnade fjolårs-gräset. Bara några tjocka isvalkar dröjde kvar vid bryggan som vi baxat ut i älven. Nu skulle faster Emma komma på lördagsmorgonen och hjälpa storasyster Gunhild med årets första vittvätt. Redan innan jag hunnit äta frukost och bege mig till mitt arbete som springpojke i Lindqvists bageri & kondtori i Sandviken kom Emma. Som en virvelvind trädde hon in genom farstudörren utan att avvakta svar på sin knackning, noterade

med bister min att mina trillingsystrar fortfarande sov i godan ro i sina sängar och att Gunhild yrvaket försökte få sitt rufsiga hår under kontroll, innan hon med bestämda steg styrde kosan mot tvättstugan för att tända eld på veden jag stuckit in under grytan föregående kväll. Jag lät min halvätna smörgås ligga och sprang ut på vedbacken där jag rafsade ihop ett tiotal hässjestörar som jag körde fast i de hål jag spettat upp kvällen före. När jag kom cyklande hem från Näbben vid middagstiden såg jag en armada av vita segel muntert fladdra för en lätt vårbris på ängen. Emma och Gunhild var redan klara med tvätten. Lakan, örngott och handdukar hade kokats i grytan, klappats och sköljts i älvens iskalla vatten innan de hängts upp på tork.

  

Nätfärgning Samma eftermiddag tog pappa fram en trebent järngryta från en av bodarna i uthuset. Han ställde grytan i en fördjupning i älvslänten en bit från bryggan. Så fyllde han den med ett par hinkar vatten, tömde en påse med blått pulver i den och rörde om. Därefter gjorde han upp eld under grytan och när vattnet börjat sjuda la han ner en av de ofärgade nätslingor han suttit och bundit om kvällarna i grytan för att färga och impregnera den. Denna dag släpptes också hönsen ut i  hönsgården  och  på  eftermiddagen

kom Grönlund, som bodde ett par hundra meter längre upp på Flottnäsvägen, ner till båtskjulet där han hade sin motorbåt och började rusta den. Allting var tidigt denna vår. Den 22 mars hörde vi ännu en välkänd stämma bekräfta detta faktum: taltrasten. Och den 12 april spändes hästarna för harvarna i Brickegården. Det rök lätt om jorden och vita moln av fiskmåsar svävade bakom körsvennerna och deras red-skap.

  

Potatissättning – vårsådd Ett par dagar senare hämtades Grålle hos Karl Ers`karl av min bror Gunnar. Grålle kom i spetsen för en kärra på vilken låg en harv samt en plog eller årder. Havreåkern som plöjts upp i höstas harvades nu. Medan Karl, gift med min yngsta faster Elin, hjälpte Gunnar med detta slog jag upp dörrarna till jordkällaren på vid gavel ända in till källarens innersta skrymslen och med ficklampor som belysning fyllde pappa och jag såll och hinkar med sättpotatis. Sen bar vi upp sållet och jag körde det på räven till Kalles, där vi skulle börja sätta potatis. Sen fortsatte vi hemma hos oss. Vi fick hjälp av tre av Kalles barn samt en bror till pappa, Axel. Harven lossades och årdret krokades i bakom Grålle. Kusinerna och jag plockade i potatis i de första fårorna och pappa och Axel sprätte brunnen dynga över. Grålle stannade och som om han tyckte att det snålades på gödseln så släppte han några rykande färska bullar i fåran. – Han ä istadi, sa Kalle och torkade svetten ur pannan. – Ja, han ä svår sa Gunnar som tjänat dräng hos Karl Ers`karl något år efter folkskolans slut när han var i min ålder och visste hur hästar skulle tas. Han gav Grålle ett ordentligt rapp över ryggen och så bar de av igen. Det blev många avbrott och många frustanden från Grålles sida innan potatisknölarna låg nermyllade och Grålle kunde stanna upp för att beta av spirande grönt gräs. Jag rätade på ryggen, tittade på Grålle och gjorde en vända in i huset och skafferiet där jag hittade   ett   par  hårda   brödbitar  och  ett  par

sockerbitar. Jag la en brödbit i handflata och Grålle tog den så försiktigt. Han la öronen framåt, tog den sista brödbiten och sockerbitarna på samma sätt och återgick till gräsbetet. Gunnar gick till brunnen, halade upp några omgångar vatten i en mjölkflaska som han slog i en av de tomma potatishinkarna och ställde den framför Grålle. Grålle körde ner mulen i hinken så vattnet skvätte och drack. Pappa kom ut med en svagdrickskagge och en skopa. Skopan fylldes och gick från mun till mun mellan oss karlar. De kvinnliga kusinerna hade gått hem till sitt. Jag drack mig otörstig och rapade. Farbror Karl tog fram sin pipa, stoppade den och satte fyr på den. – Ska ni harve nu för såninga? Undrade Axel. – Ja, det gör fäll Gunnar ätter maten, svarade pappa. Så skedde också. Pappa hade i god tid förberett sig för vårarbetet med jorden. Vid olika tillfällen under våren, bl.a. dagen före harvningen, hade han köpt konstgödsel. Och en av de närmast föregående dagarna hade han kommit hem med en säck om 25 kg utsädes-havre på cykelns pakethållare. För hand göds-lade och sådde han vallfrö och grönfoder (havre och fodervicker). Den 16 april satte bönderna efter Brickegårds-gatan potatis. Den 18 anlände sädesärlan till våra trakter. Den 20 april rapporterades havre-sådden ha börjat i Närke. Hemma på Karlsvik krattades och gödslades trädgårdslanden och den 21 såddes spenatfrön och andra grönsaker.

  

Fiske Fiske med fasta redskap förefaller till en del ha legat under kristidsnämndens kontroll. 27 april annonserar Bofors Järnhandel att den säljer ryssjor mot licens. Pappa, som fiskade i Möckeln på Karl Ers´karls ”stickor” behövde ingen särskild licens. Möckeln blev isfri den 9 april och den 24 i samma månad började vi fiska gös (nätfiske). Fram till midsommar tog pappa upp 33 gösar på sammanlagt 47 kg. Den största av dem vägde nästan 5 kg och som vi tyckte att den var för stor för vårt reducerade hushåll (Gunnar gjorde sin värnplikt på flygflottiljen i Västerås) slog jag in den i tidningspapper, la den

på pakethållaren och cyklade in till Torsten Anderssons vid Kanongatan. De tog gärna hand om den och betalade 12 kr för den. Lite mera fiskekuriosa: gädda på ståndkrok i älven hade pappa fiskat sedan 21 februari. Under någon månad fick han här 7 gäddor. Omkring den 17 mars kunde han också börja fiska i älvmynningen och sjön. Fram till mitten av juni tog pappa upp 32 gäddor på tillsammans 24 kg. Ett 50-tal abborrar, en sik, tre braxar och en lake finns också noterade. Av gäddorna togs fyra på drag.