|
Karlskoga Tidning Fredagen den 19 januari 1968
Ett besök i Stråbergsmyretorp
är som en resa i svunna tider
Syskonpar driver den gamla gården
| Det stora, röda huset bär bergsmansgårdarnas kännemärke,
järnskorstenarna. Det är en erinran om att gården inte är av nyare datum. Hur gammalt
Stråbergsmyretorp i Linnebäck är, torde väl ingen så noga veta, men man kan vara förvissad
om att det gått minst ett par hundra år, sedan det uppfördes. Stråbergsmyretorp var en av de
gårdar som hörde till Linnebäcks hyttelag. Numera äges den av syskonen Lisa och Olle Ekblom
som övertagit den efter sin fader, lantbrukaren Jonas Ekblom, vilken sina 89 år till trots
fortfarande är rak och ståtlig och pigg och vital som få i den åldern. Gården kom till släkten
1911. |
Också i vinterskrud är Stråbergsmyretorp en vacker gammal gård. |
Också en ovädersdag på vintern ger gården ett intryck av något
förnämt och gammaldags gediget. Detta intryck förstärkes ytterligare när man träder in i
förstugan. Full av beundran betraktar man dörrarna, som fått behålla sin gamla stil med de
vackra speglarna. Dörrarna är målade i blått, som inte endast ger ett svalt och för ögat
vilsamt intryck utan också väl harmonierar med speglarnas mörkare yta. Också de gamla
beslagen och låsen har tålt vara kvar, och det är ju enbart glädjande. Man tycker nästan.
att det skulle vara något av ett helgerån att utbyta dessa mot gångjärn och lås av
modernare tyg.
Köket är stor, och rymligt, så att det förslår. Den väldiga golvytan täckes av en
korkmatta, men fröken Ekblom berättar, att det inte är så många år sedan den lades på.
Många, många gånger har hon knäskurat köksgolvet och det arbetet tog två timmar i anspråk.
En modern spis har satts in, men den gamla spismuren har fått vara kvar liksom bakugnen,
där förr allt bröd gräddades.
Kökstaket består av breda. handhyvlade bräder.
MÖBLERAT MED ANTIKVITETER
Framför en soffa står ett gammaldags bord och en bänk utan ryggstöd, en sådan som förr
allmänt användes. Det stora och rymliga skåpet är från 1700-talet.
När man kommer in i köket, lägger man kanske först märke till den stora rikedomen av
blänkande kopparkärl, och vid anblicken av dessa tänker man ofrivilligt: Vilket arbete måste
det inte vara att hålla alla dessa bunkar, grytor, kaffepannor kannor och lock så putsade
och fina. Fröken Ekblom drager sig tydligen inte för detta arbete, som mången annan inte
skulle anse sig orka med.
Det skulle föra alldeles för långt att berätta om alla de antikviteter i form av
förnämligt arvegods och auktionsinköp, som finns i alla rum i detta stora hem. Man kan
endast nämna en ringa del därav. Här finns nämligen så många stolar, bord. kistor och skåp,
den ena möbeln vackrare och dyrbarare än den andra. |
VÄGGSKÅP MED LÖNNFACK
– Vi sätter givetvis mest värde på de saker som är arvegods, säger herr Olle Ekblom och visar
oss ett säkerligen tämligen ålderstiget väggskåp med lönnfack inne i det rum. som sedan
gammalt benämnes "stugan". Det skåpet har tillhört syskonen Ekbloms mormor. I samma rum
finns också bl a ett spelbord, som tillhörde farfadern, Adil Ekblom, samt en gungstol, i
vilken denne satt, när han drabbades av den hjärtattack, som ändade hans liv. Farfadern
ägde även Adlislunds numera rivna gästgivargård i Karlskoga, och många av de dyrgripar,
som fans där är nu förvarade i Stråbergsmyretorp.
I den öppna spisen i "stugan" står en antikvitet, som torde vara ganska sällsynt också
i gamla gårdar. Det är en s.k. strykspis. I den eldade man, och på den ställde man
strykjärnen för att få dem heta. Det behövdes många strykjärn, ty det fann många plagg att
stryka på den tid, när man var många familjemedlemmar och tjänare i varje hem.
VÄGGAR AV DAL-ERK
Själva rummet förtjänar ett närmare omnämnande. Väggarna är inte klädda med tapeter
utan målade med handrivna färger i en teknik, som kallas marmorering. Arbetet har utförts
av en bygdemålare, som allmänt gick under benämningen Dal-Erk. Förutom alla möbler finns
i Stråbergsmyretorp givetvis också en massa husgeråd av gammalt fint märke, som t ex en
tackjärnspegel, tillverkad i bygden någon gång för länge sedan, kaffebrännare, krukor,
hyttor, dryckeskannor av trä för att endast nämna en del. Och på väggarna hänger
tallrikar i det gamla vackra blå fasanmönstret. Man kan inte undgå att lägga märke
till alla de vackra, vävda textilier, som finns i det ekblomska hemmet. Golven täckes
av trasmattor, i sofforna finns kuddar, på väggarna vepor, på borden dukar och i
gungstolen en osökt vacker gungstolsmatta. Skaparen av all denna värdefulla
hemslöjd är fröken Lisa Ekblom, som sannerligen väl förvaltar arvet från gångna
generationers kvinnor. Hon är mycket intresserad |
 |
av att väva och finner vid vävstolen utlopp för
sin skaparglädje och verksamhetslust. Numera drives inte Stråbergsmyretorp som en lantgärd
efter gammalt traditionellt mönster. Jorden utarrenderad, men skogsarealen, som hör till
egendomen, skötes av herr Olle Ekblom, är som på så många andra gårdar Han ägnar sig också
en sysselsättning, som utfyller all hans lediga tid. Liksom systern har han en skapande
verksamhet.
SKAPAR AV TRÄDSTAMMAR
När vi gick in i huset, såg vi på verandan en s.k. stubbstol. Den är ett verk av herr
Ekbloms hand, och han har tillverkat den av ett vindfälle i skogen. Han är inte träsnidare
i det ordets egentliga |
mening. Han arbetar med större saker, som han
tillverkar av trädstammar och stubbar och trollar fram de mest fantastiska alster. Några meter
från mangårdsbyggnaden ligger en lillstuga, troligen gårdens äldsta byggnad, och i den håller
herr Ekblom med förkärlek till. Här har han sin verkstad, och där kan man skåda resultatet
av hans flit och konstnärliga kunnande. Här finns "möbler" och där finns bl.a t.ex en
skulptur, föreställande en räv, formad av en trädstam. Nu är verkstaden så överfull med
saker, att det snart inte finns plats för mer därinne. Mycket av det, som finns där,
skulle utan tvivel passa i sommarstugor och gillesstugor, och ägare av sådana kunde nog
ha mycken glädje av att göra ett besök i herr Ekbloms verkstad. |
VÄN MED LAPPARNA
|
|
På väggarna i verkstaden finns souvenirer från Lappland. Herr Ekblom berättar, att han
varje sommar brukar resa upp till de lappländska vidderna. Då delar han lapparnas, liv, bor
tillsammans med den, går med i deras arbete och hjälper till med vad han kan. Många av
souvenirerna är gåvor från hans vänner bland lapparna.
När vi uttrycker vår beundran för den intressanta gamla gården, säger herr Ekblom:
Ibland önskar man nog, att, man istället hade en modem lägenhet i staden. Det är inte lätt i
våra dagar att ha en sådan här gård. Det kostar mycket
|
pengar att hålla den i skick.
Vi undrar ändå, om herr Ekblom, om han ställdes inför ett sådant val, skulle vilja
utbyta den gamla gården med allt vad den äger av rika minnen från svunna generationer mot
en aldrig så modern och bekväm stadslägenhet. Kanske kan man en bitande kall yrvädersdag
tycka, att det skulle vara skönt att istället bo i en lägenhet med alla dess
bekvämligheter och finesser, men man har mycket svårt att föreställa sig att syskonen
Ekblom skulle kunna trivas riktigt någon annanstans än i sitt Stråbergsmyretorp.
|
|
P39
Dok 1