Utterbäck - en by med gamla anor
|
|
|
| Utterbäck är en by med gamla anor. Man skrev 1591 när den första kom och slog sig ner och odlade mark. Elva år tidigare, eller 1580, så hade folk kommit till byn intill. Som hette Sibberboda, förmodligen uppkallad efter någon av de första som bodde där. Det förmodas också att det var fäbodar ursprungligen, men att någon där stannade för gott. Byarna fick flera gårdar, mark odlades. Anno 1646 byggdes hyttan. Det var bönderna som tillsammans med patron på Valåsen slog sig ihop och höll den i drift, ända fram till 1850-talet. Byfolket ansåg sig också behöva både kvarn och såg. Och så fick det bli. Kvarnen var kollektivägd till det år man skrev 1857. Då kom den i privat ägo. Sågen var byägd till 1910-talet. Då steg grosshandlare Dahlin in i bilden och köpte både såg och kvarn. 1916 så byggde han kraftverk under kvarnen och levererade elektrisk ström till kvarn och såg, och förstås till närliggande gårdar, samt till det missionshus som kommit till med åren. Det var högtidsstund när första lampan tändes och lyste upp byn. 1947 övertog Örebro Elektriska kraftförsörjningen, och det gamla monterades ner. Under en period var det A G Andersson som stod för elleveranserna. 1947 lades också kvarnen ner, och mjölnaren som hette Filemon Karlsson och som haft snickerier i en hörna lät sonen A G Andersson ta hela kvarnutrymmet i bruk för snickerier. Idag har sonsonen Sture Andersson tagit vid. Och |
verksamheten är livlig. Sågen bytte också ägare. Den såldes till Erik Johnson och idag tillhör den AB Bofors. Som förresten 1961 köpte in skolan i Sibbo, som barn i Utterbäck och byarna närmast omkring gått och lärt sig läsa i sedan 1870-talet. Efter 90 års tjänst så hade den gjort sitt. Det blev skolskjutsar till centralare delar i Karlskoga. Och skolan blev istället bostad och förråd. ATTRAKTIVT STÄLLE. Utterbäck har också haft gruvor och i Gluggängen, där K 0 Bengtsson idag har hundpensionat, där tillverkades på sin tid spinnrockar. Pinnstolsmakaren hette förresten Anders Olsson. Alla uppgifter om det gamla Utterbäck har lämnats av hembygdsforskaren Kjell Nordkvist, som för övrigt till jul kommer med en omfattande historik om Utterbäck, Sibbo och Immetorp. Utterbäck av idag har blivit ett attraktivt ställe. En enda sommartorpare finns kvar, resten av de som åkte till och från har blivit permanenta. Man har bygemenskapen kvar också. Gemensam bastu, öppen fredagar där man träffas och trivs och diskuterar allehanda saker och ting. Och en bytvättstuga, som trots tvättmaskinerna lever. Det finns en Blå band förening startad för många, många år sedan där August Olsson var bland de aktivaste. Föreningen är fortfarande verksam. Däremot har livsmedelshandel och mjölkaffär gett upp. De fanns inrymda i Utterbäcks äldsta gård hos Alvar och Inga Johnsson. När byfolket började bli bilburna, slogs butikerna igen |
|
|
|
| Jonsonska gården är Utterbäcks äldsta. Det var Per Andersson som år 1683 blev dess ägare. Han står också först på släkttavlan. 1717 skrev man nästa gång gården fick ny husbonde. Det var sonen Jonas Persson som trädde till. Han stod för den fram till 1759 då Anders Jonsson tog den om hand. Tretio år senare stod Jonas Andersson i tur. Han blev med åren också nämndeman. År 1877 tog Erik Johan Jonsson över. Senare blir det dags för bröderna Alvar och Holger. I dag är |
det Alvar med hustru Inga som bor på gården. Broder Holger med familj finns på en gård inte långt därifrån. I slutet av tjugotalet startades ett åkeri. Livsmedelsaffär och mjölkaffär kom också igång. De både sista slogs igen för några år sedan, åkeriet är i allra högsta grad verksamt. Gården har växlat i storlek. Den har aldrig varit så vida i omkrets som idag med sina 30 har. |
|
|
|
||
|
|
Text: Siv Grip
En gång i tiden lär det ha körts kol mellan Sibbo och Granbergsdals hytta. Enligt anteckningar om den här bilden, ska det vara så. Kolkörarna är klädda i förskinn av läder. Lägg märke till hästens sele, som är av modell ä. |
